Språk och dialekter charmar våra smaklökar

Språk och dialekter charmar våra smaklökar

Jag är knappast ensam om att bli överlycklig när stadens torg fylls av International Street Market, där det bjuds på maträtter och ingredienser från världens många hörn. Men är det inte lite underligt att det fortfarande känns så speciellt. De flesta av varorna som erbjuds hittar vi faktiskt idag i många välsorterade butiker. För att inte tala om thai, indisk, eller italienska restauranger som vi har tillgång till 365 dagar om året. Men vad är det som gör att vi helt plötsligt blir sugna på den italiensk peccoriono’n, den spanska paellan, turkish delight eller en fransk dijonkyckling bara för att det en Street Market i stan?

– Nej, jag tror inte att det är den kitschiga musiken som handlarna spelar upp i undermåliga ljudanläggningar som lockar, jag tror det är något helt annat. Jag tror faktiskt att det är den egenskap som egentligen borde vara till en nackdel för handlarna, som istället blir till dess fördel. Nämligen att handlarna inte kan vårt språk. Att de ”tvingas” prata engelska med oss, och ofta med en stark brytning, vilken blir till en otroligt stark fördel. Vi upplever att handlarna är äkta och genuina och liksom har matlagningen i blodet. Att vi kan lita på att vi får autentiska varor från just deras region. Jag tror till och med att desto starkare brytning de har, ju mer litar vi att just deras matprodukter är genuina.

Fenomenet hänger naturligtvis starkt ihop med The Provencale Rose Paradox, vilket vi kan uppleva efter en semesterresa i ett främmande land.

International Street Market
International Street Market

Om det nu är så att en stark brytning i språket påverkar oss som matgäster positivt, och får matvaror och maträtter att upplevas mer exklusiva och genuina, hur kommer det sig då att vi inte drar nytta av det i vår egen vardag?

Förmodligen borde vi locka fram mer av de språkliga små egenheter vi har. Att förstärka dem istället för att hålla dem tillbaks. Vi har alla detaljer i vårt språk som vi inte är så förtjusta i, men det kanske är just de detaljerna som särskiljer oss på ett positivt sätt.

Förr var det rikssvenska som gällde om man vill bli programledare på SVT. Idag är det nog nästan omöjligt att få samma jobb utan att ha en accent av dialekt eller spår från en annan världsdel. Tänk er en Tony Irving eller Bengt Fritiofsson – fast med rikssvenskt uttal….inte så kul.

Eller Jamie Olivers lite läspande uttal, som för skulle klassats som talfel, skapar nu istället en accent som får det att vattnas i munnen så fort han pratar om råvarorna.

Jag vill verkligen inte förminska International Street Market och dess kvalité på något vis, för det är sannerligen inte alla varor vi kan hitta i vanliga matbutiker, eller restauranger. Jag kommer personligen att äta minst en (okej då två, eller kanske tre) Churros con Chocolate de här dagarna. Om än så bara för att få höra brytning från lite sydligare breddgrader.